Fuck this shit.
Vad ar karlek? Ar det vad jag kanner? Varfor spelar ingenting nagon roll om han inte ar dar? Vad med honom ar det som gor mig glad, eller ledsen sa enkelt? Han har formagan att fa mig att kanna mig som Gud, eller som ren javla skit. Jag vet inte hur jag ska hantera allt detta. Ingenting spelar nagon roll sa lange jag vet att du ar dar for mig nar jag inte klarar mig sjalv. Du ar vad jag tanker pa hela javla tiden, jag hatar hur mycket du betyder for mig. Detta har hant forut, men det kanns fan som forsta gangen. Jag trodde jag hade lart mig, men jag gar alltid tillbaks i samma spar. Jag alskar dig, du ar for mycket for mig.
Jag vet att jag inte betyder alls lika mycket for dig, men fan, kan du inte bara svara? Jag vill inte grata mer, jag mar skit. Men jag ska fortsatta, for du ar vad som betyder nagot.
9/16/10
Jag sag pa amerikansk fotboll med E igar. H spelade, vilket ar anledningen till varfor jag gick. Jag sag honom nastan med en gang sittandes med de andra spelarna, och nar de skulle ga och byta om till deras jerseys sa gick de forbi, och jag vinka glatt och han kom upp och krama mig och fragade vad jag gjorde har. Jag sa att jag var dar for att kolla fotboll, och fragade vad han gjorde, och han sa att han skulle spela fotboll. Han sa att han var tvungen att ga men att han skulle komma tillbaka. Vi flyttade pa oss innan han kom, men jag sag att de stanna dar vi satt. Jag vet inte om det var for att leta efter mig. Sedan kollade vi pa freshman matchen och vantade pa att JV skulle borja. H ar freshman, men han kom med i JV. Han spelade nastan hela tiden, och nar de sa hans namn i hogtalarna sa kande jag hur det pirrade i magen. Nar vi skulle ga och ata sa sa jag att jag ville ha skittles. Jag och H har namligen en grej med green flavored, och det borjade med skittles. Jag skulle ge alla grona till honom. Medans E pratade med N som egentligen skulle ha gjort slut med henne igar sa satt jag och at alla utom de grona och lila, for de lila kastade jag pa E. Jag hatar grape flavored grejer. Jag gick pa toa, och nar jag kom tillbaka sag jag honom inte pa plan, sa jag kollade pa sidan av planen men sag honom inte. Jag letade lange efte var han var men sag ingen. Nar N hade gjort slut med E gick vi ner till avbytarbanken dar han lag med massa sjukskotare. Han sag helt dod ut, och jag kunde inte andas. Han hade blivit tacklad pa nagot satt och fatt nagon hjarnskakning eller nagot. Det var da jag borjade tanka pa vad som skulle handa om han dog. Jag var sa javla nara pa och grata, men E vet inte om oss sa jag holl allt inne och ringde R. Hon vet. Jag mar skit idag och jag vet inte vad jag ska gora, vi skulle chilla pa sondag men jag vet inte om det gar nu, men det maste det. Jag maste fa se honom. Jag maste se honom le.
Two Thousand And Ten So Far
2010 har verkligen vänt min värld. Jag har vuxit så himla mycket som människa och person. Jag lärde mig att älska mig själv, vilket slutade i att andra kunde börja älska mig också. Jag vet att jag låter som att det här är slutet av året, men jag känner så mycket just nu. Jag håller fortfarande på och finslipar på personen jag vill vara, och jag kommer alltid att göra det. Jag har känt så mycket för andra människor detta året (både bra och dåligt) och jag har börjat bli mer ärlig med mig själv. Det är otroligt hur många gånger jag fått kommentaren "you're weird", och det får mig att le varje gång. Jag känner mig inte speciellt "weird", jag har bara kul med allting och skiter i om folk dömmer mig. Jag lever för att känna saker helt enkelt, att uppleva.
...
Både jag & bästisen kom in på skolan vi ville gå på.
Bästisen bor ca 50 meter från mig och jag kan gå dit när jag vill.
Killen man gillar tycker om en också och frågar på en.
Ändå..
Har jag knappt börjat fylla i mina papper dit.
Går jag knappt över dit längre.
Säger jag nej.
